Sista i Melbourne och första i Tassie

Vi har äntligen anlänt i Tasmanien. När jag vaknade vid tio i förrgår morse i Amanda's hus i den lilla hamnstaden Devonport, tog jag på mig mina rutiga pyjamasbyxor och klev ut på altanen. Solen sken, en svag bris rufsade om mitt hår, fåglarna kvittrade och jag kunde höra en gräsklippare en bit bort. Svensk sommar i ett nötskal! Jag kände mig så hemma och slog mig mig ner i en stol för att njuta av den ljumma vinden och dofterna. Helt otroligt. Vi är äntligen här!! Jag har fått träffa Amanda efter mer än ett år, på andra sidan jordklotet, i hennes lilla fristående hus med två sovrum och en mysig liten trädgård. Rabatterna fyllda av midjehöga buskar med lavendel, mynta och rosmarin. Är det verkligen sant?

Vi missade planet när vi skulle flyga till Tassie, dels på grund av att vi lämnade hotellet för sent, men vi har också massor av trafik att skylla på. Vår buss fick ta en lång omväg för att ens komma till flygplatsen. Väl där fick vi springa för glatta livet mot incheckning, men den hann stänga precis. Svettiga och irriterade fick vi boka om flyget till 21.00 istället för 16.35 och betala 120 dollar. Jag ringde Amanda så fort jag kunde, för jag visste att hon hade påbörjat den en timmes långa bilresan till Launceston flygplats där vi skulle landa. Amanda hade då kommit halvvägs och det var inte direkt någon idé att vända om. Som tur är har hon sin pappa i Launceston och kunde spendera kvällen hos honom. Då kände jag mig lugnare och kunde se fram emot fyra härliga timmar på flygplatsen ;) Jag blir tokig..

Tio minuter innan vi skulle boarda skriver jag ett sms till Amanda och säger att hon ska hålla tummarna för att ingenting annat dyker upp. Ha...ha...ha... Sekunden efter ropar de ut i högtalarna att flygningen kommer att bli två timmar försenad. Men bra! Halv tolv på natten får vi ÄNTLIGEN flyga till Tasmanien och träffa Amanda. Vi var inte i säng förrän vid tre på natten, efter en australiensk rödbets-burgare på McDonald's, en rundtur i huset och massor av prat.

De sista dagarna i Melbourne var de bästa, enligt mig i alla fall. Förutom att jag fortfarande är bränd kring bikinilinjen och faktiskt har fått hemska soleksem och därför inte kunde vara i solen, njöt vi av vädret de sista dagarna. Mellan 30 och 35 grader, med fläktande vindar. Två dagar innan vi skulle åka bjöd Marcus mig på min utlovade 25-årsmiddag i Melbourne. Vi gick på en fin restaurang utanför casinot, med utsikt över den glittrande floden. Där delade vi på bruschetta till förrätt, jag fick äta skaldjurs-risotto och dricka vitt vin, underbart! Till efterrätt köpte vi med oss en cookies and cream cheescake och slog oss ner vid floden. Ett gäng måsar svärmade runt oss, slogs och bråkade med varandra om våra cheescake-rester.

Vi stack till en liten bar med namnet U-bar. Den ligger på vägen mellan vårt hotell och casinot, och vi ville alltid gå in där men vågade inte. Den hörde till ett hostel och det var alltid fullpackat med folk därinne och musiken pumpade. Men nu vågade vi oss in trots alla högljudda människor som hängde utanför och träffade en 70-årig gubbe därinne som dansade järnet och hade jättekul. Vilken härlig snubbe! :D

Vi bowlade, spelade vårt favoritspel Big Buck Hunter och spenderade hela natten på casinot. Dagen efter mådde man väl kanske inte helt ok.. Marcus var snäll nog att köpa hamburgare på Hungry Jack's och sen pallrade jag mig äntligen ur sängen. Sista kvällen i Melbourne var superhärlig. Vi tog en taxi till Australian Open tennisarenan och kollade runt där litegrann. Sen promenerade vi utmed Yarra River ända in till stan och njöt av naturen och stadsvyerna på vägen. Vi hamnade till slut precis utanför Federation Square, dit vi faktiskt ville gå från första början. Där satt folk samlade i stolar och på marken över hela torget och kollade på tennis på en stor skärm. Torget var kantat av små restauranger, och på en italiensk sådan åt vi vår sista middag i Melbourne. Underbar kväll!

Jag har glömt att skriva det, men på vägen till Australien blev Marcus (eller rättare sagt Liselotte's) resväska spräckt av personalen på någon av flygplatserna. Jag vet Lotta! Haha, vilken otur ni har med den där jäkla väskan :) Men vi fick alltså en sprillans ny Samsonite-väska som ersättning så vi hoppas den passar:

Men nu är vi alltså i Tassie! Amanda har visat oss runt hela Devonport och ett par orter runt omkring. Vi har sett fantastiska vyer över havet och fyren här i Devonport. Vi har kollat på ett bra gym som ligger inom gångavstånd från huset som Marcus tycker är jättebra :) Vi har varit inne i den mest FANTASTISKA affären jag har varit inne i. Innanför dörren möttes man av en flicka i Det var som en labyrint av rum, fullproppade av alla möjliga saker. Det fanns rum överrösta med dockor i alla möjliga storlekar, bebisar, jokrar, Betty Boops och dockor med suspekta djurhuvuden. Det fanns olika rum med golv och väggar täckta av prinsessklänningar, gamla jultomtar, italienska teater-masker och halloweenkostymer. Utanför stod en stor samling grekiska statyer i olika storlekar och lyste vita i solen. Det går inte riktigt att förklara men det kändes överväldigande och nästan lite kusligt.. som att en hysterisk gammal gubbe hade samlat på sig alla dessa saker under åratal, helt manisk, blivit helt tokig. Det var nästan lite obehagligt, men samtidigt kunde jag inte sluta le för det fanns oändligt mycket att titta på och det tog aldrig slut. Rum efter rum fortsatte vi in i huset och tappade bort oss ganska fort. Det var synd att man inte fick ta kort! Man vågade ju inte ens köra en fuling utan blixt eftersom det satt kameror i vartenda hörn..

Under de första dagarna här har vi hunnit träffa Amanda's mamma (som för övrigt ser exakt likadan ut som Amanda!), hennes syster med familj och flera av hennes arbetskamrater. Vi var på en irländsk pub tillsammans och tittade när Amanda's jobbarkompis Bruce spelade på scen tillsammans med sitt rockiga cover-band. Bruce är för övrigt från Sedona, den lilla staden i Arizona vi förälskade oss i när vi var på road trip i USA. Vi drömde oss tillbaka bland röda klippor och kristallklart vatten.

Igår följde vi med Amanda och de tre barnen hon tog hand om för dagen och åkte till ett ställe som heter Tazmazia. Amanda's syster med familj var också med, och tillsammans tappade vi bort oss i alla olika labyrinter och strosade runt i låtsasstaden "Lower Crackpot" (haha) bestående av skojiga miniatyrhus. Marcus och jag sprang oss svettiga när vi försökte hitta en alternativ väg ut från en labyrints inre och irrade runt en stund mellan gröna rundklippta väggar. Vi åt florsockrade pannkakor med glass och hallonsylt innan jag fick i uppdrag att sätta mig bakom ratten på Amanda's bil och köra hem! Man sitter på fel sida i bilen, kör på fel sida, växlar med fel hand och till och med blinkers och vindrutetorkare sitter på motsatt sida! Med det är inte allt som är åt fel håll här i Australien.. Den vänstra rulltrappan går uppåt istället för den högra, om man möter folk på trottoaren går man undan åt vänster, till och med SOLEN rör sig åt andra hållet under dagen!

Snabbt som tusan fick jag i alla fall mitt första jobb som råkade ramla på mig. Idag har jag tagit hand om en underbar 9-månaders baby vid namn Macy och kommer antagligen göra det i alla fall två dagar till. Vi var tillsammans allihop på Turner's Beach och plaskade i små pölar på den saltstänkta stranden och kastade oss i vågorna under en knallblå himmel.

Här får ni en bild på hur hemma den svenska cidern känner sig i australienska spritaffärer hehe:

Nej, nu ska vi iväg och kika på när dvärgpingvinerna intar stranden i skymningen! Jag älskar Tasmanien!

Urspårning och nedvarvning

Klockan är bara sju på morgonen, men solen kikar in mellan persiennerna och påminner mig om det strålande vädret igår. Hittills har vi fått stå ut med rätt labila dagar. Regn, solglimtar, men framför allt: en sjukt ihållande VIND!! Och som jag avskyr när det blåser.. Jag och Lina har sagt det nån gång, att "det får hellre regna än att blåsa hela tiden!" Så vädret här i Melbourne har inte varit någon höjdare, tills igår. Då sprack det eviga molntäcket upp och lät solen gassa. Blåste gjorde det såklart fortfarande, men det var mest skönt med lite fläktande vindar. Idag kommer det att bli ännu varmare, uppåt 32 grader har dom lovat :)

Vi tog en spårvagn till St Kilda Beach igår. Det var första gången vi besökte stranden och vi visste väl inte riktigt vad vi förväntade oss. Det blåste och blåste, sanden klibbade överallt och massa ungar lekte precis där vi var hela tiden. ARGH! Sen hittade vi en fin liten gräsplätt, gömd bakom en kulle. Där slog vi oss ner och njöt av att vinden äntligen avtog och vi kunde känna hur varmt det var. Vi kände oss som riktiga turister, där vi satt med vår solfaktor 30-kräm och smetade på varandra. Ingen annan smorde ju in sig ett dugg. Ändå sitter man här med blossande lår och rygg idag.. Hur kommer det sig? Till och med Marcus hettande rygg ser likadan ut idag som igår, och det är inte ofta. Det är fel på ozon-lagret!

Vi hade en otrolig urspårning för ett par dagar sen. Vi råkade somna vid 14.00 och vaknade strax före 23.00 på kvällen. Vi blev helt tokiga på varandra och oss själva, som hade tillåtit oss själva att somna på dagen igen. Då bestämde vi oss för att vara vakna 24 timmar. Och det var vi också.. Vi stack till casinot och tillbringade 20 timmar därinne. Vi drack flera flaskor mousserande, varav en som vi smugglade upp till en annan våning fast man inte fick. Förbi två vakter med en hel isfylld plåthink. Snyggt! Vi har även druckit Vodka Mother (energidrycken här i Australien), vilket jag tycker är ett helt hysteriskt namn! :) Jag lärde mig spela poker, Marcus lärde sig spela craps. Båda mina böcker The Alchemist och The Question Book, som jag släpade med mig, ledde till heta diskussioner. Jag ställde en av de ansvariga en fråga: "Vad är ditt kvinnligaste drag?" Utan att blinka svarar den runda lilla mannen: "My man-boobs." Hela bordet brast ut i ett gapskratt.

Vi åt mat flera gånger, pratade med massor av människor och hade verkligen kul. Det var lite overkligt att när vi nästan ett dygn senare gick ut därifrån, när casino-personalen hade bytts ut två gånger under dygnet och solen var på väg ner, mötte folk i kostym som var på väg hem från jobbet. Men vi skulle ta en drink på The Monkey Bar, för där jobbar min kompis Joel från min tid på Öland. Det fanns två Monkey Bar i Melbourne om man tittar på Google. En i stan och en strax utanför. Vi ragglade iväg till den närmaste, men det visade sig vara en litet japanskt mat-hak. Vi frågade efter Joel, men fick svaret att senast en svensk jobbade där var tio år sen. Så vi åt curry istället och prutade på thailändsk öl. Men jag var fast besluten att hitta det här Monkey Bar, så vi tog reda på adressen till det andra stället. Hoppade in i en taxi och stack dit. Vi hamnade ute i en skum förort, där stället vi hade adressen till var igenbommat och täckt av graffiti. Det var dags att åka hem. Vi stupade i säng 24 timmar efter att vi lämnat rummet. 

Men efter det har vi hunnit göra massor av andra saker! Vi har strosat runt på en outlet nere i hamnen och kika på lite kläder. I mitten av allt låg ett litet petting-zoo där vi såklart gick in och gosade med lite djurbebisar. Vi har tagit en gratis sightseeing-buss runt stan och även kikat på Melbourne's lilla China Town.

Vi har varit på Queen Victoria Market, som är Melbourne's största marknad. Tusentals stånd med frukt, kläder och prylar trängdes under ett enormt tält. Efter att vi var där tog vi oss ner i en djuraffärs källare och undersökte vilka djur som fanns där. Alla skorpioner, äckliga larver och spindlar ledde faktiskt till att jag hade en fruktansvärd mardröm den natten! Jag drömde att man kunde köpa olika äckliga djur, som oavsett vad man gjorde mot dem aldrig dog. Men det värsta var att de skulle JAGA dig hela tiden! Jag antar att det var menat att man skulle få en adrenalin-kick, som under en skräckfilm. Jag vaknade helt svettig efter att ha haft en stor spindel efter mig, som jag slog sönder gång på gång, som bara reste sig och började jaga mig igen. Usch.. :( Jag och mina drömmar, va?

I förrgår var vi på bio på Melbourne Central, det stora shoppingcentrumet här i stan. Vi såg filmen Hugo i 3D, vilket vi fick betala 150 kr var för. Sen tillkom en hundring till för en popcorn och en Sprite. Jag blev ju för tusan ruinerad! Sen var ju filmen inte bra heller, så jag skulle inte rekommendera den.

På vägen hem stötte vi på några små gulliga varelser som jag inte vet vad de heter. De var väldigt söta i alla fall, men den här hade tappat ett öga och var inte lika söt längre haha

En skakig början

Nu är jag äntligen tillräckligt klar i huvudet för att sätta mig ner och sammanfatta de senaste fem dagarna! Marcus är på Crown Casino här i Melbourne för tillfället medan jag valde att stanna hemma på hotellrummet och mysa lite den här tisdag-kvällen :)

Vår resa till Australien började väldigt bra (i alla fall medan vi fortfarande var kvar på Arlanda). Först fick vi sällskap av mamma och Lina, som var med och åt lite middag på Sky City. Precis när vi hade vinkat av dem och de försvann i hissen på väg ner till parkeringen ringde pappas flickvän Sara. Då var det deras tur att hålla oss sällskap en stund :) De hann knappt gå förrän Johan Gravert dök upp i sin snygga hatt och förgyllde vår tillvaro den sista halvtimmen. Det var fyra trevliga timmar på Arlanda!

Sen började problemen.. Det visade sig att vårt plan till London var försenat en och en halv timme, vilket resulterade i att vi skulle missa planet till Hong Kong. Vi fann oss själva i ett dilemma och dividerade fram och tillbaka: stanna kvar i Sverige och sova hos mamma eller ta oss till London och förhoppningsvis få en hotellnatt? Vi bestämde oss för att hoppa på det försenade planet eftersom vi då i alla fall skulle vara på väg! Och mitt nyårslöfte är tydligt: Ta vara på varenda liten dag i Australien och njut av den till fullo! Det inkluderar ju såklart även resan dit, så ingenting skulle få förstöra för mig!

Efter att hårt ha kramat Marcus svettiga händer och hållit om hans stressade kropp under starten, kunde vi äntligen luta oss tillbaka med en GT och se fram emot resan. Väl framme i London fick vi mycket väl checka in på hotell, men fick den irriterande nyheten att vårt plan till Hong Kong inte skulle lyfta förrän 22.05 nästa dag! Men.. inget ska få förstöra min semester!

Efter en snurrig busstur var vi framme på hotellet. Jag kröp ner i sängen och beställde middag till rummet, vilket British Airways bjöd på som plåster på såren.  Men jag kan ju inte säga att man behövde något plåster direkt, när man låg nerkurad mellan rena lakan i en stor säng, med middag serverad och en fin pojkvän som överraskade med en härlig Bulmers cider. Även frukost och lunch ingick dagen efter, så vi gjorde knappt nåt annat än att äta och mysa i sängen. Vi fick ha hotellrummet ända till kl 19.00 och den enda gången vi gick utomhus var när vi tog en långpromenad. Efter att ha matat ett underbart kallblod i en hage, tappade vi bort oss i ett villaområde och sen fick jag nässelfeber på halsen så då var det dags att gå hem :)

Resan från London till Melbourne var den underligaste resan jag har varit med om. Flygningen från London till Hong Kong tar hela tolv timmar. Vi tog varsin sömntablett för att verkligen kunna sova ordentligt, och vi sov i tio timmar i sträck! Vi höll oss vakna till middagen och vaknade precis innan frukost. Efter ett snabbt byte av plan i Hong Kong skulle vi flyga ytterligare nio timmar till Melbourne. Vi hade somnat redan innan planet lyfte och när vi vaknade med ett ryck av accelerationen famlade Marcus efter min hand, sen sov vi igen. I sex timmar..

Vi kom fram till hotellet på morgonen och hade hela dagen på oss. Våra huvudet var mos av all konstig sömn och kropparna stela av allt sittande. Det regnade i Melbourne, men samma sekund som det slutade tog vi en promenad upp mot centrum och tittade runt lite. Vi orkade inte hålla skenet uppe länge, utan stupade i säng vid 15.00 och kom inte upp förrän 19.30. Vi fick såklart en smärre chock av att vi kunde sova IGEN.

Vi gjorde oss i ordning och gav oss av för att utforska casinot. Allt kändes upp och ner och helt overkligt i huvudet. Efter en promenad på tio minuter var vi framme och såg Crown Casino torna upp sig framför oss med sitt överdådiga blinkande. Av någon anledning får jag en speciell känsla i kroppen när jag kliver in i lyxen och hör alla plingande maskiner. Upprymd. Förväntansfull.

Vi gick inte förrän klockan tre på natten.

Redan 8.40 nästa morgon blev jag väckt av Marcus och vi drog ut på en joggingtur. Vi sprang ner till Yarra River och följde den bort till den botaniska trädgården. En enorm oas bland Melbournes skyskrapor, med otaliga blommor, träd och lusthus. Fantastiskt!

Efter lite träning i gymmet på hotellet slocknade vi igen och vaknade inte förrän 21.00!! Nu började man på allvar undra hur det var med kroppen egentligen, jag som aldrig kan sova på dagarna! Det bar av till casinot igen och när Marcus spelade poker beställde jag in en flaska mousserande och slog mig ner i en soffa. Där fördjupade jag mig i min nya favoritbok: The Question Book. Man får svara på frågor om sitt eget liv. Enkla, svåra, nästintill omöjliga. Den enda regeln är att man MÅSTE svara ärligt. Jag gräver djupt inom mig själv för att hitta svar på frågor jag aldrig nånsin ställt. Efter alla 600 frågor kommer jag att ha vänt ut och in på hela mig själv och mitt liv. Sen ska jag köpa en likadan bok och göra om samma sak om 25 år. Undrar var man befinner sig då? Jag kan tänka mig att man har glömt bort saker som känns viktiga nu, men förstått att saker man tog för givet egentligen är det viktigaste av allt..

Av någon outgrundlig anledning var vi tvungna att vakna halv nio imorse igen! Ner till gymmet. Cykling, löpning, simning. En skön bastu, sen ut på stan. Vi skaffade australiensiska sim-kort och bankkonton. Killen på banken var så sjukt lik Turk i Scrubs att jag knappt kunde koncentrera mig! :) Nu är det bara ett skattenummer som behövs, så kommer vi att vara helt klara för att söka jobb!

Jag återkommer snart och då kommer det att vara mindre sova och mer att berätta ;) Förresten har jag sån sjuk träningsvärk i benen att jag knappt kan röra mig! Love it!