Brisbane, Gold Coast and Dutch People

Avskedet i Tasmanien var tufft. Vi anordnade en get together med alla människor vi kände att vi ville säga hej då till lite mer formellt. Jag, Marcus och Amanda hade köpt halva mataffären kändes det som, när vi släpade åtta sprängfyllda kassar ut till bilen. Vi hade köpt flera olika ostar, dippar, korvar och kakor som vi lade upp på fat och fyllde ett helt matbord. Folk ramlade in runt 15.00 den lördagseftermiddagen och plockade på sig av all plockmat och sippade på ett glas vin. Vi hade bland andra bjudit in Amanda's syster Lynette och hennes man och barn, Amanda's mamma och moster, en jobbarkompis till Amanda, en granne till oss och kompis till mig från linedancingen. Det var henne jag även plockade vindruvor med, så hon tog med sig några extra flaskor från vingården som vi fick kalasa på under kvällen. När alla hade satt sig till rätta tog jag mod till mig och klingade med gaffeln på ett glas. Alla femton munnar tystnade och alla vände sina huvuden mot mig. Då pirrade det till i magen. Men talet jag höll blev förvånansvärt bra, förutom att jag nästan började gråta mitt i. Jag ville berätta för alla att dom som satt där var dom vi kände mycket för, det var dom vi skulle sakna mest när vi lämnade Tasmanien om två dagar. Jag tackade alla en och en för något dom hade gjort för oss och pratade en del om hur Amanda har stått ut med oss i tre månader. Med röran jag lämnar efter mig vart jag än går, med Marcus petighet och renlighet, med att ALDRIG vara ensam i huset i tolv veckors tid. Fantastiskt.
Nu har vi i alla fall lämnat Amanda och Tasmanien bakom oss. För en vecka sen flög vi till Brisbane och tog en taxi hem till en kompis till mig, Annica. Vi gick i gymnasiet ihop i Märsta och tillbringade mycket tid ihop när vi var arton, nitton. Hon har nu bott i Brisbane dom senaste åren, studerar och jobbar som fragrance consultant på köpcentret MYER. Det var extremt kul att träffa henne igen!! Hon bor tillsammans med en tjej strax utanför centrum i Brisbane och verkar ha ett riktigt bra liv :) Vi stannade bara en natt, sen hämtade vi upp vår campervan och tog oss ner till Guldkusten. Vi bestämde att vi skulle komma tillbaka till helgen, eftersom Guldkusten bara ligger en timme bort. Det fanns mer att göra i Brisbane till helgen och jag såg fram emot en partyhelg med Annica. Anledningen till att vi inte gjorde det, ska jag berätta alldeles strax.

Jag och Marcus åkte runt i Surfers Paradise på Guldkusten i vår rangliga gamla campervan och letade efter ett bra ställe att stå på under natten. Vi visste att dom inte skulle låta oss stå vid stranden, det hade vi fått höra, så vi sökte oss strax utanför staden för att hitta något bra. En stor parkering vid vattnet kändes perfekt, ett tiotal tjejer hade en gruppträningssession i solnedgången och vi la oss tillrätta bak i bilen för att spela lite kort. Långsamt lämnade bil efter bil parkeringen och vi blev ensamma kvar. Sen började det naturligtvis att regna.. Vem är förvånad? Men just den här gången kändes det inte så jobbigt, det var mysigt att lyssna på regnets trummande på biltaket och kika ut mellan en av gardinerna och se hur blött det var där ute. Plötsligt svor Marcus till högt och förskräckt! Det regnade in i bilen!! Rakt ner i sängen! Vi for upp och försökte hitta en lösning medan jag satt med massa papper mot det lilla hålet i taket. Det droppade och rann nerför armen på mig och Marcus drog fram en hink från utrymmet under sängen. Vi ordnade så den stod ordenligt under hålet i taket och kunde lägga oss ner igen. Trötta men irriterade somnade vi till slut, bara för att bli väckta ett par timmar senare. Det knackade på bildörren! Många skräckfilmer spelades upp i huvudet på oss då.. Var vår stund kommen? Psykotisk mördare? Ungdomsgäng? Hur skulle våra liv sluta? När Marcus drog undan gardinen stod en säkerhetsvakt i reflexväst utanför. Han ville att vi skulle flytta på oss för vi fick inte sova i bilen där. Jag hade inga linser i ögonen och min linskopp hade ramlat ner i en springa under sängen. Mina glasögon fanns längst ner i min resväska någonstans. Marcus fick köra, fast jag är den enda som är registrerad som förare på bilen. Panik.. Vi hittade en annan parkering längre bort där vi faktiskt fick sova ifred.

På morgonen tog vi en fyra kilometer lång promenad utmed vattnet innan frukost. Vi njöt av solskenet och utsikten. På en liten strand såg vi något som såg ut som kryllande myror. När vi kom närmare såg vi att det var små ljusblå krabbor. Tusentals! När vi gick mot dom sprang dom iväg, men eftersom dom var så många fick dom trängas och kravla upp på varandra. Det var dom första krabborna jag har sett som sprang framlänges, annars springer dom alltid åt sidan. När dom hittade en plätt sand som var mjuk nog borrade dom ner sig sidleds i sanden och försvann på några sekunder. Det var jättehäftigt att se!

Surfers Paradise är rent, fräscht och säkert. Trottoarerna är breda, människor är trevliga och vi har aldrig känt av någon hotfull stämning på gatorna. Jag har för övrigt även precis förstått att jag är som gjord för att bo i subtropiskt klimat. Det är strålande sol varenda jag, varmt och skönt, fast med en sval bris. Nätterna är lite kallare men luften är alltid torr och fräsch, man slipper det klibbiga fuktiga i luften. Stränderna är vita och sträcker sig så långt ögat når, med härliga vitskummande vågor. Vi är överens om att det här är det bästa stället vi har varit på i hela Australien. Vi älskar Guldkusten!

Guldkusten kallas nöjesparkernas huvudstad och det är verkligen sant. Vi köpte ett pass för två olika parker, WhiteWater World och Dreamworld. Det ena är en enorm vattenpark och den andra en nöjespark med bergochdal-banor men även en zoo-avdelning. Första dagen tillbringade vi i WhiteWater World, där vi provade varenda vattenruschkana. Den första vi åkte i var som en bergochdal-bana, där man åkte nerför med sen blev skjutsad av vattnet uppför igen. Jag höll nästan på att åka ur eftersom jag blev så chockad när vattnet slet tag i en och drog en uppför men en jäkla fart! En annan vi tyckte om hette the Green Room, där man först åkte genom ett rör som blev extremt brant på slutet, då kastades man ut i en stor tratt där man flög runt några gånger innan man gled ner i ett hål och var framme. Efter flera timmars åkande gick solen i moln och det blev jättekallt. Vi tog en dusch och gick till bilen.

På väg dit fick Marcus syn på ett annat par som han också trodde var campare. Jag gick fram och pratade med dom och det visade sig att dom var från Holland och hade rest runt i flera månader. Vi började prata om bra ställen att stå på och det slutade med att vi stod på samma ställe den natten, en stor servicestation för lastbilar. Efter att ha burit ut våra stolar och bord drack vi några öl och pratade om allt möjligt. Plötsligt stannade en 25 meter lång lastbil vid oss och vi märkte att hans ena stänkskärm hängde konstigt från däcket. Han hoppade ur och tillsammans allihop knöt vi fast stänkskärmen mot hjulhuset. Det såg ut som nytt och han tackade tusen gånger för hjälpen, men det visade sig att han inte kunde åka med det ändå eftersom dom är stenhårda med böter här.

Dagen efter tog jag och Marcus en fem kilometer lång promenad runt en sjö, förbi fantastiska hus med solpaneler på vartenda tak och vackra hundar i trädgårdarna. Marcus tränade på några träningsstationer utmed gångvägen, sen tog vi proteindrink och hoppade in i bilen. Vi åkte till Dreamworld, åkte alla bergochdal-banor, fritt fall och gick igenom hela zoo-delen. Vi matade kängurur igen, såg den största krokodil jag nånsin sett och såg en tigershow. Där fick vi se en så enormt vacker tiger, en korsning mellan en vanlig bengalisk tiger och en vit bengalisk. Hon var vit på hela underdelen av kroppen, och ljust orange med bruna ränder på överdelen. Hon var så vacker!! Här är en bild på en av hennes ungar.

Holländarna mötte oss på samma parkering där vi hade sett krabborna några dagar innan. Dom lagade mat på en gasolbrännare och vi drack mousserande vin. Efter ett par timmar kommer några vakter igen och ber oss att flytta på oss! Dom tar kort på våra registreringsskyltar och vi får veta att blir vi tagna igen blir det 2500 kr i böter. Dom brydde sig inte om vår alkohol på bordet, men sa att polisen skulle ge oss 700 kr i böter om dom fick syn på oss, här får man inte dricka på offentlig plats. Vi var helt enkelt tvungna att flytta på oss fast vi hade druckit. Vi bestämde oss för att åka tillbaka till servicestationen men höll på att dö när vi körde ut från parkeringen och mötte tre poliser på fem minuter. Som tur var kom vi fram utan att bli stoppade och sov gott ännu en natt bland lastbilarna.

Dagen efter stack vi alla fyra till vattenparken igen, och det var definitivt den roligaste dagen! Alla ruschkanor gick så mycket fortare när man åkte fyra stycken i en ring än bara två. Vi tjöt och skrek och skrattade oss igenom alla kanor och avslutade dagen på Dreamworld. Några åk klämde vi in sista timmen, innan vi åkte till parkeringen utanför sjön jag och Marcus hade promenerat runt. Därfrån traskade vi till en restaurang i närheten och åt en lyxig middag. Vi kände att vi kommer att sakna våra holländska vänner. Det känns som att vi är så lika. Båda par varit tillsammans ett tag, rest mycket tillsammans, har en retsam humor gentemot varann och vi har alla ungefär samma engelska nivå. Vi kände en bra kontakt och vill fortsätta vara kompisar, kanske kan man ta en tripp ner till Amsterdam någon helg i framtiden?? :)

Dagen efter lämnade vi varann och jag och Marcus tillbringade några timmar på stranden. När solen började sjunka och vinden blev lite kylig tog vi en iskall dusch vid strandkanten. Fort i med schampoo och balsam, försökte duscha bort all sand. Fyllde på våra vattenflskor i dricksfontänen och gick på en riktigt toalett innan vi packade in oss i bilen och begav oss söderut. Vi behövde inte åka långt för att komma till nästa strand, Broadbeach. Här har vi sovit i natt och har precis ätit frukost på ett café. Nu ska vi nog ta oss ner till stranden och se ifall det är lika bra som Surfers Paradise. Nu har vi bara en ynka vecka kvar och sen sätter vi ner foten på svensk mark igen. Tusan..