Björnbär och Tasmanska Viner

Det är lördagkväll. Jag kom hem från farmen vid fyra-tiden, fysiskt utmattad och genomblöt av regnet. Det hade fallit oavbrutet som en fin dimma i sju timmar och lämnat mig våt som en dränkt katt. Jag hade missat sms:et på morgonen som berättade att vi inte skulle plocka på grund av regnet idag. Hurtigt gav jag mig ut mot farmen, eftersom regnet inte hade nått mig och Devonport än. Tappert gav jag mig in bland björnbärsbuskarna men det tog bara fem minuter innan jag var blöt ända in på skinnet. Buskarna var täckta av en hel natts regn och varenda rörelse jag gjorde bland dem släppte lös en kaskad av droppar. Efter tre timmar tog jag mig huttrande tillbaks till chefens hus och träffade hans filippinska fru Juliet utanför. Hon tittade förvånat på mig och undrade varför jag hade kommit. Klart jag kommer, det är ju bara lite regn.. Juliet och hennes man Brett satte mig ner vid brasan och gav mig nya torra kläder. Ett fat med pannkakor och hallonsylt placerades bredvid mig och en kopp te stacks bestämt i min hand. Jag fick frågan om jag ville ha betalt på en gång så jag kunde åka hem igen. Jag tittade på dem och blinkade. Men.. jag tänkte bara bli torr och sen börja att plocka jordgubbar. De skrattade och räckte mig ett par gummistövlar. Jag nöjde mig inte förrän jag hade 900 spänn i handen. Det påminner mig lite om när jag bestämde mig för att lära mig åka snowboard. Mamma stod oroligt i slutet av backen och väntade i 45 min när min blåslagna figur äntligen visade sig. Lina och Jim hade tumlat ner på varsin snowboard en kvart innan mig och gråtit och svurit om vartannat. Mamma tyckte jag skulle följa deras exempel att ta en paus med några smarriga pannkakor, men jag slet av mig brädan och tog den under armen. ”Jag ska upp igen.” Idag kan jag åka snowboard. Kul förresten att båda berättelserna hade pannkakor med i bilden :D

Väl hemma från farmen upptäckte jag att min högra stackars hand hade svullnat upp så att knogarna inte syntes längre. Jäkla nässelfeber.. Konstigt sätt att visa sig på dock, jag har aldrig svullnat upp på det där viset. Jag gled ner in ett skumbad med ett glas vin, läste ett kapitel i en bok om australiensiska mysterier genom tiderna. Amanda pulade i köket med en helstekt kyckling i ugn, som fick sällskap av morötter, brysselkål och majskolvar. Vilken brakmiddag! Marcus och jag dök ut i trädgården och länsade myntabusken på de mest späda bladen. Tillsammans med lite krossad is och vodka fick vi varsin härlig mojito.

Det har ju hänt så mycket sen jag skrev sist att jag inte vet vart jag ska börja. Vi tog en tre timmars biltur till Cradle Mountain National Park för ett par veckor sen. Nedanför det massiva berget låg Dove Lake med sitt mörka glittrande vatten. Vi traskade runt hela sjön, balanserandes på spångar över stenar och spännande träsk. Hela promenaden tog nästan två timmar och gav oss en rejäl dos av frisk luft och vacker natur. 

 Vid ingången till nationalparken låg ett litet museum vars huvudsakliga utställning handlade om den tasmanska tigern, eller pungvargen som den heter på svenska. Ett otroligt djur, med kropp som en hund, ränder som en tiger över ryggen och pung som en känguru. Den absolut sista tigern dog i fångenskap så sent som 1936. Man tycker att människan borde ha utvecklat någon form av hjärna tills dess och sett till att detta fantastiska djur fick frodas. Men istället jagade man dem och slaktade dem en efter en, tills den sista vilda tigern sköts 1930. Äckligt. 

Till något trevligare! För en vecka sen tog jag, Marcus och Amanda bilen till Launceston för att gå på festival. Launceston är Tasmaniens näst största stad och ligger en timme bort. Det regnade när vi kom dit och allt vi hade var ett trasigt, slokande paraply. Amanda hade tagit med det hem som ett minne från Saratoga i USA, där hon bodde som au pair. Men vid ett extremt oväder en vecka innan som piskade oss sönder och samman vid Devonport’s kustlinje slets paraplyet sönder i mina händer. Marcus hade redan lämnat mig och kastat sig in i bilen med Amanda och ensam stod jag kvar att trotsa vädrets makter! Jag var tvungen att fälla ihop paraplyet och öppna bakluckan samtidigt, en uppgift som inte är alldeles lätt när vinden river ditt hår och puttar din kropp som besatt. Jag tjöt av skratt, detsamma gjorde Amanda och Marcus i tryggheten inifrån bilen. Jag slet upp passagerardörren och slängde mig in i bilen, bara för att kvida av skratt när jag fick syn på Amanda. Hon såg ut som en dränkt katt och plirade leende på mig bakom sina regndroppstäckta glasögon. 

 

Det här blev ett långt sidospår, men det var i alla fall så paraplyet gick sönder. Men nu var vi på en festival i Launceston och kastade ganska snart Amanda’s älskade paraply i en soptunna. Efter att ha provat tasmanska viner i tjugo olika stånd, ätit friterade champinjoner och nachos, slog vi oss ner vid ett bord under ett träd. Amanda tog dit tre av sina gamla jobbarkompisar, som visade sig vara hur härliga som helst! De hade jobbat tillsammans på färjan som går mellen Tasmanien och Australien, ett fartyg som för övrigt är köpt från Finland :) Vinglasen blev snart till flaskor och crêpsen varvades med bakad potatis, vi skrattade ända tills en vakt fick be oss att gå när hela festivalen hade stängt. 

Andra saker vi har gjort är att provsmaka olika tasmanska ostar, något som vi alla uppskattade enormt. Förutom någorlunda vanliga smaker som Bush Pepper och Smoked Cheddar fanns där Lavendel och Wasabi. Annorlunda. Men som de flesta vet dras jag till det som är annorlunda :P Vi träffade två kakaduor i en bur utanför en bensinmack som visslade efter oss och gång på gång sa ”Hello?” När vi pratade med dem en stund utbrast den ena ”Polly wants a cracker.” Jag skrattade så jag nästan dog. Åh, vad klyschigt! Plötsligt härmade fågeln mitt gälla skratt. Vad tusan! Är det så jag låter? Herregud, haha..

Jag har varit på mitt första sex-party förresten! Amanda berättade att hela hennes jobb skulle på en fest i lördags och att vi skulle dit. Hon berättade att de skulle ha ett sex-party först så att vi kunde sluta upp senare. Jag brast ut i ett leende och berättade att jag aldrig hade varit på ett sex-party förut och att hon helt enkelt måste låta mig gå. Stackars Amanda bet ihop och tog oss dit. Efter en visning av olika vibratorer och hjälpmedel, några pinsamma lekar och massor av skratt fick vi ta del av enormt god australiensk plockmat. Små korvar inrullade i smördeg, minimala köttfärspajer och ugnsrostat bröd med pizza-topping. Kvällen blev inte så långlivad för mig som längtade efter att kasta mig i säng. När en av tanterna drog på sig en vuxenblöja och traskade runt kände vi att det kanske var dags att dra i alla fall haha :D Marcus kände sig lite smått obekväm men undersökte duktig både dildos och kamasutra-kort:

Nu ska jag sluta, men vill berätta en sista sak: Jag har fått ett jobb till! På ett hotell en halvtimmes promenad från Amanda’s hus där jag kommer att jobba som servitris och kanske bartender. Måste bara skaffa en bartender-licens först. Det löser sig fint, ser ni!

Älskar er alla!